Två generationer HR möts i frågor om ansvar, människor och yrkesrollens framtid
Vilja Thorén, student och Tina Sörqvist, HR-specialist. Foto: Palmgren & Bergdahl Mgmt
Vad händer när nästa generations HR möter ett arbetsliv och ett pensionssystem som många upplever byggdes för en annan tid?
Det var ungefär där vårt samtal började när jag träffade Vilja Thorén, personalvetarstudent vid Uppsala universitet, tillsammans med hennes mentor Tina Sörqvist – en erfaren HR-specialist och ledare. Och kanske var det just mötet mellan dem som gjorde eftermiddagen så givande. Det fanns något hoppfullt i samtalet mellan erfarenhet och framtid, mellan det etablerade och det ännu inte helt formade. Ett prestigelöst utforskande av människor, arbetsliv, ansvar och vad framtidens HR faktiskt behöver vara.
Vilja hade egentligen ingen tydlig plan på att börja plugga. Efter gymnasiet arbetade hon bland annat inom dagligvaruhandeln och som säsongsarbetare i Åre - erfarenheter som ganska snabbt väckte en nyfikenhet kring arbetslivet generellt, människor i synnerhet och varför vissa arbetsmiljöer fungerar bättre än andra. Hon kände ganska tidigt att hon ville förstå mer om varför människor agerar olika, varför vi ibland behandlas olika och varför vissa frågor verkar hamna mellan stolarna.
En av de tidiga arbetslivserfarenheterna blev också en ögonöppnare kring hur olika villkor, ansvar och trygghet kan upplevas beroende på arbetsplats och anställningsform. Kraven på medarbetarna var tydliga samtidigt som hon själv inte riktigt visste vilka rättigheter hon hade eller om hon vågade ställa egna frågor.
– Jag funderade ibland över hur förutsättningarna kunde upplevas så olika på arbetsplatserna, men jag hade inte kunskapen eller självförtroendet att riktigt stå upp för mig själv eller andra då, berättar hon.
Där och då väcktes intresset för arbetsrätt, människor, ledarskap och kanske framför allt – kompetensutveckling. Inte minst viljan att förstå hur arbetsplatser kan bli både tryggare och bättre för fler.
Idag läser hon sin tredje termin och beskriver HR som en roll som både lockar och förbryllar.
– Det känns som att HR befinner sig lite i skuggan av företagen idag. Många vet inte riktigt vad HR gör, trots att funktionen är så viktig för människorna i organisationen.
Just människorna är det återkommande temat för Vilja som drömmer om att kunna ge genuint stöd till andra, vara någon som andra kan luta sig mot när arbetslivet känns svårt, föränderligt eller ibland - inte minst för vd och ledare - ganska ensamt.
HR-utbildning i förändring – mellan teori, AI och verklighet
Samtidigt beskriver hon en utbildning som ibland inte känns helt förankrad i verkligheten.
– Vi pratar exempelvis fortfarande ganska lite om AI, digitalisering och moderna verktyg. Och vi har ingen praktik, vilket många av oss hade uppskattat eftersom det hade gjort utbildningen mer verklighetsnära. Jag tror att fler hade känt sig bättre förberedda inför arbetslivet om utbildningen innehöll fler praktiska inslag och en ännu tydligare koppling till hur HR-arbetet faktiskt förändras just nu. Det är också lite ironiskt när vi i praktiken förväntas stötta andra direkt från start.
Här stannar både Tina och jag upp lite. För kanske ligger det något viktigt just där - att framtidens HR förväntas stötta människor i förändring, utan att själva ha fått träna tillräckligt nära verkligheten först.
Något som däremot förvånat, och ibland även känts ganska tungt för många studenter, är hur stor plats företagsekonomi faktiskt har i dagens utbildningsprogram. För Tina, som själv är civilekonom i grunden, är det något hon ser som oerhört positivt och helt avgörande för framtidens HR.
– Det är kanske en av de mest underskattade delarna av HR-kompetensen idag. Förstår du inte affären blir det svårt att ta plats i ledningsrummet och bidra strategiskt, säger hon.
Och någonstans här blir deras samtal extra intressant. För frågan handlar egentligen inte bara om utbildning, utan också om HR:s identitet framåt. Vad krävs egentligen för att HR fullt ut ska kunna ta plats som en strategisk och bestående del av verksamheten, kulturen och företagets långsiktiga utveckling?
Mentorskap – bryggan från teori till hållbart utvecklande och strategiskt HR-arbete
Vilja beskriver hur hon genom mentorskapsprojektet, som anordnas av Näringslivsutskottet inom Dynamicus - Uppsala studentförening för personalvetare - fått perspektiv och praktisk förståelse som hon ännu inte mött i utbildningen, medan Tina gång på gång återkommer till hur inspirerande det är att möta någon som ännu inte formats av de befintliga systemen.
– Det finns en sådan nyfikenhet, energi och prestigelöshet hos Vilja. Att våga fråga, vilja förstå och inte låtsas kunna allt direkt eller för den delen bara acceptera svar som ”så har vi alltid gjort” – det tror jag är en enorm styrka för framtidens HR, säger Tina.
Hon återkommer också flera gånger till hur mycket hon själv får tillbaka i mötet med yngre förmågor och hur viktigt det är att näringslivet faktiskt öppnar dörren tidigare för studenter och nyexaminerade.
Vilja ler och beskriver hur deras samtal ofta fortsätter långt bortom de ursprungliga frågorna.
– Tina är väldigt bra på att inte bara ge svar, utan utmana mig tillbaka med motfrågor. Det gör att jag verkligen får tänka själv. Våra samtal bara flyter på.
Och kanske är det just där mentorskap fungerar som allra bäst - inte när någon levererar färdiga svar, utan när båda parter lämnar samtalet lite klokare än när de gick in i det.
HR i skuggan av affären – eller på väg tillbaka in i ledningsrummet?
Både Tina och Vilja menar att HR alltför ofta reduceras till administration, rekrytering och compliancefrågor, trots att yrkesrollen egentligen handlar om betydligt större frågor såsom kultur, ledarskap, förändringsledning, hållbarhet och inte minst förtroende. Ett yrke som i grunden handlar om människor, men som paradoxalt nog allt oftare verkar komma allt längre ifrån just dem.
– Vi får inte sällan bära hundhuvudet, säger Tina. Bakgrunden till det stavas ofta MBL, LAS, arbetsmiljölagstiftning, GDPR och nya AI-direktiv. Vi upplevs jobbiga när en vd frågar om vi verkligen måste MBL-förhandla eller varför vi inte bara kan skicka ett CV över mejl. Någon måste ju hålla ihop det. HR har ju så mycket mer att bidra med och måste få komma närmare affären, närmare människorna och ta större plats i ledningsgrupperna.
Samtidigt skrattar både Tina och Vilja åt hur självkritisk och ”bjussig” HR-världen ändå ofta är - kanske just för att yrket så tydligt handlar om relationer, samarbete och att få andra människor och verksamheter att fungera bättre tillsammans.
Vilja berättar att hon på senare tid börjat dela tankar och erfarenheter från utbildningen, HR-rollen och vägen in i arbetslivet via LinkedIn. Något som först kändes lite ovant, men som visat sig skapa både samtal och igenkänning.
– Jag blir faktiskt väldigt glad när människor skriver att de känner igen sig eller tycker att det är inspirerande att jag delar med mig. Det får mig att känna att våra perspektiv och frågor faktiskt spelar roll redan nu, säger hon.
Jag tror att fler unga skulle känna både större nyfikenhet och självförtroende om pensionsinformationen gjordes mer tillgänglig, relevant och enkel att relatera till.
Oberoende pensionskunskap – en framtidsfråga för HR
När samtalet glider över till pensioner och förmåner blir det tydligt att detta fortfarande är områden som många blivande personalvetare knappt hunnit möta, än mindre fördjupa sig i, under utbildningen.
– Vi pratar nästan ingenting alls om pension eller förmåner, trots att det påverkar människor genom hela arbetslivet och utgör en stor kostnad för företagen. Många av oss yngre tänker nog också att pension är något man kan ta tag i senare, säger Vilja.
Hon betonar dock att dessa frågor är enormt viktiga och att både pension, långsiktigt sparande och privatekonomi generellt borde introduceras långt tidigare - egentligen redan i grundskolan.
Jag undrar vad hon tror behöver förändras för att till exempel pension ska kännas mer tillgängligt och engagerande för unga vuxna.
– Budskapen känns ofta riktade till äldre. Och många yngre känner nog fortfarande att pension är något avlägset och svårt att relatera till. Jag tror att fler skulle känna både större nyfikenhet och självförtroende om informationen gjordes mer tillgänglig, relevant och enkel att relatera till. Här skulle jag gärna bidra till att väcka intresse för frågor som pension och långsiktigt sparande, exempelvis via arbetsgivarens förmånspaket. Informationen behöver tala till mig personligen.
Vilja efterfrågar mer grundkunskap om pensioner och förmåner inom personalvetarutbildningen och att informationen är oberoende, konkret och praktiskt förankrad. Gärna från erfarna HR-ansvariga som representerar olika stora bolag, med och utan kollektivavtal.
– Det är viktigt att få en bred och trovärdig grund att stå på innan någon börjar sälja in sina lösningar eller berättar hur man ”ska” tänka.
När samtalet kommer in mer explicit på tjänstepension och den omdebatterade flytträtten blir hon tydlig:
– Det är ju mina pengar. Som jag förväntas ta ansvar för. Helt likvärdigt med den lön jag tjänar och vad den ska täcka. Jag är ännu ingen specialist på pension, men jag utgår ifrån att man som medarbetare ska ges en rimlig chans att förstå den förmån man faktiskt tjänat in och också kunna påverka den i takt med att livet, behoven och kunskapen förändras.
Kanske är det också där Tina och Vilja möts som allra tydligast. I övertygelsen om att framtidens HR behöver vara både modigare, mänskligare och fullt transparent, men också bättre integrerat med näringslivet som helhet och människors verkliga vardag.
Jag tror att fler i min generation vågar säga ifrån, tänka nytt och göra om tillsammans med andra. Man vill göra skillnad.
Framtidens HR byggs tillsammans – mellan studenter, företag och ledare
Båda lyfter mentorskap, praktik och ett tidigt samarbete mellan utbildning och företag som en nyckel till framgång.
– Näringslivet behöver engagera sig mycket mer i de nyexaminerade, säger Tina. Det är svårt att få sitt första jobb idag, samtidigt som företagen faktiskt behöver den nya generationens perspektiv, klarsynthet och frågor för att utvecklas i rätt riktning.
Vilja håller med.
– Våra perspektiv spelar också roll. Vi behöver få möta verkligheten tidigt och få vara en del av utvecklingen av framtidens arbetsliv. Inte bara anpassa oss till det som redan finns, utan få vara med och påverka det som faktiskt behöver förändras.
Hon tillhör en generation som vuxit upp i snabb förändring, van att agera, lösa utmaningar på egen hand - oftast digitalt - och som kanske inte accepterar gamla sanningar lika självklart.
– Jag tror att fler i min generation vågar säga ifrån, tänka nytt och göra om tillsammans med andra. Man vill göra skillnad, inte bara för sig själv utan för andra och vår gemensamma omvärld.
När jag lämnar vårt samtal tänker jag att det nog är precis det här som arbetslivet behöver just nu. Fler människor som ännu inte hunnit formas av de gamla systemen och därför vågar ställa de där frågorna som andra kanske släppt taget om eller slutat ifrågasätta.
Och fler möten mellan generationer, där erfarenhet och nyfikenhet får mötas med respekt, värme och öppenhet åt båda håll. Fler erfarna ledare som vågar möta nästa generations frågor utan prestige eller rädsla - och fler unga människor som vågar utmana gamla sanningar med både nyfikenhet, ansvarstagande och omtanke.
Heja alla Human Resources-hjältar där ute – mentorer, studenter, ledare och vardagskämpar. Tack för att ni varje dag bygger förtroende, sätter människan i centrum och hjälper till att forma morgondagens arbetsliv.
Helena Palmgren
Tack Vilja och Tina för alla bjussiga tankar!
“Helena är en mycket uppskattad lärare på IFU-diplomutbildningen. Hon inspirerar och engagerar både deltagare och lärarkollegor genom att dela med sig av sin unika erfarenhet och kundnära försäkringsexpertis. Hennes läraruppdrag har bl a inkluderat att ge en övergripande bild av livförsäkringsmarknaden och dess utveckling, samt belysa viktiga frågor som flytträtt och pensionssystemets balansmekanismer. Genom sin pedagogiska skicklighet och breda kompetens ger hon deltagarna värdefull kunskap som stärker livförsäkringsbranschens rådgivare, ledare och specialister.”
Maria Enger, Business Director IFU/SSE Executive Education, Handelshögskolan i Stockholm
