Jag välkomnar Finansdepartementets förslag om bättre flytträtt
Den 16 augusti presenterade Finansdepartementet sin promemoria ”En effektivare flytträtt av försäkringssparande”. Här återfinns förslag om lagändringar och åtgärder för att komma till rätta med de problem som finns på pensionsmarknaden, där det fortfarande är dyrt och krångligt att flytta och samla sitt pensionssparande.
I korthet är förslagen följande:
Reglering av avgifter som tillåts vid flyttar av individuell tjänstepension och privat pensionssparande med avtal tecknade efter den 30 juni 2007. Utöver avgifter som direkt uppstår vid den administrativa hanteringen tillåts även fortsättningsvis avgiftsuttag för upparbetade s k anskaffningskostnader (dvs provisioner) om kund önskar flytta inom fem år från tecknande.
Förbättrade möjligheter att slå ihop olika pensionsförsäkringar.
Flyttar får göras utan skattekonsekvenser så länge den mottagande försäkringen har samma försäkrad och inte är under utbetalning.
Krav på snabbare handläggning av flyttar.
Dagens situation där rådgivning ofta betalas genom provisioner riskerar att leda till branschdrivna flyttkaruseller. En förbättrad flytträtt behöver alltså följas av en sträng tillämpning av kommande provisionsregler och en sund rådgivning helt utan, eller med minsta möjliga, intressekonflikter.
Några kommentarer kring flytträttspromemorian:
Det är utmärkt att Finansdepartementet definierar vad som är skälig kostnad för handläggning (750 - 2 250 kronor). Detta bör leda till ett tak i den nedre delen av spannet.
Femårsregeln är rimlig med tanke på att dagens marknad är provisionsdriven och att nuvarande flyttrestriktioner saknar tidsgräns. Här krävs dock tydliga föreskrifter med krav på att förekommande flyttavgifter ska redovisas i kronor före försäkringens tecknande samt att dessa lagregler inte, som idag, kan avtalas bort mellan t ex förmedlare och försäkringsbolag. Därmed synliggörs en avgift som få försäkrade är medvetna om och den fria konkurrensen kan spela på lika villkor. En effektiv tillämpning av denna regel kan bidra till att förändra hur dessa försäkringar säljs framöver. Exempelvis kan den leda till en omprövning av dagens tjänstepensionsupphandlingar där försäkringsavgifter, försäkringsbolagens kanske mest naturliga intäkt, pressas till noll och där intäkterna istället främst kommer från delning av kickbacks (intressekonflikter) och där flyttavgifter effektfullt tillser att kunden hålls kvar till dess att den är lönsam för försäkringsbolaget. Ett förtydligande av faktiskt pris från start skulle gynna konsumenten/pensionsspararen i såväl jämförelser som förståelse för vad man köpt. Här måste även tillämpning om ”skälig avgift” fastställas av Finansinspektionen. Skulle dagens livslånga procentkostnadsuttag omsättas till motsvarande summor i kronor under fem års tid skulle flyttavgifterna bli hutlösa.
Det är av stor vikt att framtida reglering är retroaktiv så att den också gäller fribrev och försäkringar tecknade före den 1 juli 2007, inte minst premiebestämda lösningar och fondförsäkringar där kunden ensam står för all risk. Här återfinns stora kapital som nästan uteslutande är inlåsta i dyra lösningar.
Det är också viktigt att framtida reglering löser nuvarande administrativa problem vid flytt, där det exempelvis krävs underskrifter från tidigare arbetsgivare. Såsom att anse att slutkunden, dvs den försäkrade/anställd, själv får förfoga över rätten att flytta sin försäkring efter avslutad anställning utan vidare godkännande av gamla arbetsgivare.
Generellt sett gällande flyttavgifter, av administrativ art och/eller för att täcka de självvalda anskaffningskostnaderna för försäkringsbolagen, är det bra att förslaget betonar att den framtida flyttavgiften skall vara direkt hänförlig till den återköpta eller den avflyttande försäkringen. Detta tolkar jag som att enskilda händelser som framåt påverkar försäkringsbolagens lönsamhet inte kan kompenseras genom att straffa hela kollektiv med tillförande av höga, generella flyttavgifter – vilket vi sett prov på gång på gång de senaste åren.
Det är förträffligt att kravet på nyteckning vid flytt tas bort, eftersom det först då är möjligt att samla ihop och reducera antalet försäkringar och på så sätt få ned kostnaden för den försäkrade och försäkringsbolagen.
Slutligen vill jag poängtera att flyttar endast ska genomföras om det är i pensionsspararens intresse. Denna fråga är nära kopplad till rådgivning och etik. Dagens situation där rådgivning ofta betalas genom provisioner riskerar att leda till branschdrivna flyttkaruseller, som ingen tjänar på. En förbättrad flytträtt behöver alltså följas av en sträng tillämpning av kommande provisionsregler och en sund rådgivning helt utan, eller med minsta möjliga, intressekonflikter.
Helena Palmgren
