Elefanten i rummet
Rolf Andersson, Affärsskribent och kolumnist, delar med sig av sina reflektioner efter att ha lyssnat till Helena Palmgrens presentation på Pensionsdagen 2018 som även sändes på SVT Forum.
Låt oss ta oss ann nutiden och de nya förutsättningarna - låt oss kalla en spade för en spade, säkerställa verklig transparens och ge kraft och utrymme till oberoende rådgivning, samverkan och innovation som gynnar kund och engagemanget för pension, vädjar Helena Palmgren.
Blir den perfekta stormen vändpunkten för pensionsspararna?
Som halvpensionär och intresserad men långt ifrån sakkunnig åhörare vid Pensionsdagen 2018 fick jag en rejäl tankeställare om en bransch som, trots nya regelverk, fortfarande är i akut behov av förändring.
Temat för dagen, som arrangerades av SPV (Statens tjänstepensionsverk), var klart förändrings- och framtidsinriktat. Ändå hoppade jag nästan ur stolen när Helena Palmgren, VD för pensionsbolaget Brummer Life, använde sin talartid för att pedagogiskt förklara vad som har gått snett i branschen, vilka negativa konsekvenser detta har haft för oss sparare och vilka medel som står till buds för branschen för att svänga om skutan och bidra till stor samhällsnytta. Med facit på hand är det rena systemfel som under decennier har försvårat för kund att fatta kloka tjänstepensionsval och berikat branschen på spararnas bekostnad.
Tidigare fanns en för kunden enkel, logisk och tämligen ändamålsenlig värdekedja:
Arbetsgivaren gjorde avsättningar till förmån för medarbetarnas framtida pensioner
Pensionsbolagen förvaltade kapitalet
Medarbetaren fick sedan ut sin pension vid 65 års ålder, där tjänstepensionen i huvudsak utgjorde en procentuell del av slutlönen. Utlovat, levererat och klart.
Sedan, någon gång i mitten av 1990-talet, förändrades detta tämligen förutsägbara system i grunden:
Från att tidigare varit förmånsbestämt blev stora delar av tjänstepensionssystemet premiebestämt. I klartext: Man visste inte längre vad som skulle falla ut, utan bara vad som betalades in.
En helt ny sparform, så kallad fondförsäkring, växte fram och bidrog med nya, för långsiktigt sparande relevanta värden.
Spararna fick ansvaret att själva välja bland ett stort antal försäkringsbolag, förvaltningsformer och fonder.
Ett nytt mellanled av distributörer, så kallade mäklare och sedermera förmedlare, etablerades mellan arbetsgivaren och de professionella pensionsförvaltarna.
Försäkringsbolagens naturliga intäkt, ”försäkringsavgiften”, prispressades ner till nära noll, vilket ledde till att branschens aktörer blev beroende av kundens placerings- och fondval och de intäkter som dessa genererade via provisioner och kickbacks.
Systemförändringen var bitvis nödvändig och medförde flera fördelar för tjänstepensionsspararna men strukturen blev mer komplex och svåröverskådlig och systemet ställde större ansvarskrav – både på arbetsgivare och den enskilde individen. Behov av stöd och vägledning från branschen blev ofrånkomligt och de inbyggda intressekonflikterna fick därmed allt större spelrum.
En gigantisk inbyggd intressekonflikt.
Kruxet var att de flesta sparare varken hade den tid, lust eller insikt som krävdes för att göra bra långsiktiga placeringsval. Och branschen hade ett informationsövertag som alltför lätt kunde missbrukas.
Skandaler och intressekonflikter
Under senare år har pensionsbranschen drabbats av flera rejäla skandaler, där oseriösa aktörer ertappats med att bedriva direkt oaktsamhet. Men detta var trots allt begränsade undantag. De helt lagliga affärsmodellerna och transaktionerna har i verkligheten kostat pensionsspararna oändligt mycket mer pengar. Det grundläggande systemet har helt enkelt varit felkonstruerat för de nya förutsättningarna och de tillkommande produkterna. Branschen har inte heller haft de ekonomiska incitamenten att proaktivt driva förändring – snarare tvärtom.
Skönt med någon som så öppet vågar tala om ’systemfel’.
Här teaterviskade en bänkgranne som uppenbarligen var medveten om sakernas tillstånd, och om den tystnad som länge har rått inom branschen: ”Skönt med någon som så öppet vågar tala om det uppenbara ´systemfelet´.”
Förlamande inlåsning
Behovet av transparens blev med tiden alltmer uppenbart. Medial uppmärksamhet har framför allt riktats på felsålda försäkringsprodukter, tydligt säljdrivna effekter och massförsäljning av så kallade dolda indexfonder. Detta fick många sparare att dra öronen till sig och vilja flytta sina surt förvärvade pensionspengar till en tryggare, justare hamn.
Många banker och försäkringsbolag fick i samband med detta bråttom att förtydliga sina villkor – särskilt vad gäller den så kallade ”fria flytträtten”- och införde för några år sedan skamlöst höga flyttavgifter. Efter att ha tagit bra betalt av spararna i kanske 20 år ville man alltså ha ännu mer pengar för att ”låsa upp” de dyra kontrakten.
Jag är långt ifrån någon försäkringsexpert, men såvitt jag förstår syftar det nya regelverket (Försäkringsdistributionsdirektivet, förkortat IDD) som just har införts i svensk lag till att eliminera åtminstone en del av ovan nämnda problem. Det blev inte, som många av oss hade hoppats på, något totalförbud mot provisioner och kickbacks. Men den som kallar sig ”oberoende rådgivare” ska i alla fall vara just oberoende och får framåt varken ta emot tredjepartsersättning eller försälja egna sparprodukter.
Lagstiftarna har dessutom tydligt uttryckt sina förväntningar om ett förändrat, etiskt mer hållbart beteende från branschens sida med tydligt syfte att stärka oss konsumenter och minimera intressekonflikterna i värdekedjan genom höga krav på transparens.
Det kommer att svida ordentligt.
Men det är inte bara lagstiftarna som ställer nya och strängare krav på branschen. Helena Palmgren talade även om att vi närmar oss ”en perfekt storm” där ett antal faktorer kan bidra till genomgripande och bestående förändring: Världen omkring oss förändras i allt snabbare takt, och det blir allt svårare att blicka framåt. Vi lever längre, och förväntas jobba längre. Till detta kommer faktorer som helt nya, mer värderingsstyrda kundbeteenden, en mer rörlig arbetsmarknad, ökad konsumentmakt, AI och – inte minst – allt enklare tillgång till eftersökt, genomlysbar information.
Kvalificerad och sann oberoende rådgivning kan inte vara gratis.
Tillsammans kommer alla dessa drivkrafter förr eller senare att bidra till lägre intäkter och, i det korta perspektivet högre kostnader för pensionsbolagen. En mer rörlig arbetsmarknad och ökad konsumentmakt innebär även lägre duration för pensionsbolagen. ”Det kommer att svida ordentligt i skinnet för många”, som Helena Palmgren uttryckte saken.
En annan viktig faktor i sammanhanget handlar om att konstatera att en kvalificerad, sann och oberoende rådgivning aldrig har varit, eller kan vara ”gratis”. Däremot borde den vara certifierad (premierad) och idag finns en uppenbar brist på denna typ av tjänster och yrkesutövare. Såväl kunder som tillsynsmyndigheter och bransch behöver aktivt verka för att skapa förutsättningar för genomslag.
Mot dessa centrala krafter står framför allt två saker: Att många arbetsgivare inte känner sig kunniga nog att ifrågasätta säljare utrustade till tänderna med massiv men svåröverskådlig ”information”. Och det som så länge har varit elefanten i rummet: Att så många aktörer, trots nya men fram tills nu tämligen tandlösa regelverk, fortfarande tjänar så ofantligt mycket mer pengar på att bevara nuvarande ordning.
Förändringens positiva vindar - kundtillvända affärsmodeller, kloka samarbeten och god vilja
Detta innebär dock inte att vi pensionssparare ska ge upp hoppet om en positiv förändring. Vid Pensionsdagen lyfte Helena Palmgren flera konstruktiva initiativ för att främja den nödvändiga omställning som nu åtminstone kan skymtas vid horisonten. Nya snabbfotade aktörer med framsynta, kundtillvända affärsmodeller och lösningar som ger oss kunder bättre underlag för att ta initierade beslut. Konkreta samarbeten – både inom branschen och tillsammans med kunder – som förbättrar förutsättningarna för en tjänstepensionsmarknad som är transparent och långsiktigt hållbar för alla parter.
Förändringens vindar utgör än så länge bara en lätt bris. För att denna positiva bris skall utvecklas till den perfekta stormen krävs mod av alla parter att ställa krav, ta ansvar, öppna upp och tillgängliggöra faktiskt resultat och ge pensionsspararen real makt att agera. Med vilja kan branschen leva upp till marknadens föränderliga förväntningar och återfå förtroendet.
/Rolf Andersson
Ps. Pensionsdagen 2018 spelades in av SVT Forum och finns på SVT Play.
