Lam proposition – utan verklig flytträtt kommer vi ingen vart

”All makt får inte ligga hos branschen och dess vilja, eller intresse, att erbjuda något bättre än lagen kräver”. Det skriver Helena Palmgren i en kommentar.

Politiker och media uppmanar oss att ta ansvar för våra pensioner. Det är omöjligt utan fri flytträtt. Privatpersoner vittnar dagligen om hur deras kapital är inlåst hos försäkringsbolag, som år efter år betalar och erhåller provisioner mot marknadsandelar på individens bekostnad. Det måste förändras. Sveriges pensionssparare behöver ges mandat över sina pengar. Min öppna fråga till Sveriges politiker är varför denna rävsax upprätthålls?

Så ser lagen och politikernas inspel ut

Låt mig understryka att man inte helt blundat för problematiken; sedan 1 juli 2007 råder lagstadgad rätt att flytta en nytecknad pensionsförsäkring. Men individuella pensioner äldre än så är i princip inte flyttbara. Vidare har branschen adderat smärtsamma ”flyttavgifter”. Konkret innebär det att sparare visserligen har rätt att flytta sin pension, men inte nödvändigtvis makten att göra det - på grund av kostnaderna.

Den 29 maj överlämnande regeringen en proposition till riksdagen i syfte att effektivisera den befintliga flytträtten. Tyvärr är innehållet lamt. Förslaget handlar i huvudsak om att ge sparare och bransch möjlighet att slå samman en eller flera försäkringar, utan skattekonsekvens. Därtill definieras vilka flyttkostnader som försäkringsföretagen får ta ut: handläggningskostnader för flytt och avgift för kvarstående anskaffningskostnader. Det innebär i korthet att en avgift för att täcka tidigare utbetalda provisioner till förmedlare och lön till anställda får tas ut, under försäkringens första tio år. Första tio år! Vart tog den lagstadgade flytträtten vägen?

Varför den nya propositionen inte är nog

Dagens nivå för flyttavgifter är fullkomligt oacceptabel; 1-5% av kapitalet utgör enorma summor för spararen och blir ett effektivt inlåsningsverktyg för branschen. Jag kan inte se att det nya förslaget kommer att sänka dessa nivåer. Vem förväntas vilja teckna en tjänstepension med månatligt sparande om ett par tusen kronor, för att inom tio år flytta den till kostnaden av tio- eller hundratusentals kronor?

Dessutom tillkommer flyttavgifter inte sällan i efterhand. Jag känner inte till någon annan bransch som tillåts addera avgifter efter påskrivet avtal, utan chans för kund att agera. Än mindre känns det bekant att låta kund, så långt som tio år efter det faktiska köpet, få betala för leverantörens dåvarande val av distributionskanal eller provisioner till mellanhänder. Det är inte bara omoraliskt, det skapar ett moment 22 för de sparare som vill och försöker ta ansvar.

Därtill kvarstår ett annat dilemma. Inom fondförsäkring tar individen risken att portföljen går upp eller ner i värde. Inte försäkringsbolaget. Varför dessa försäkringsformer inte skulle omfattas av full flytträtt är en gåta. Inte minst då branschen var överens om att så torde vara fallet redan 2014, vid dåvarande finansmarknadsminister Peter Normans rundbordsdiskussion i Rosenbad.

Jag vill se lagstadgad retroaktiv flytträtt för all fondförsäkring - effektivisering av den befintliga flytträtten räcker inte.

Ge pensionsspararna rätt förutsättningar

Sveriges arbetsgivare har en enorm, outnyttjad makt i detta. Om landets företag unisont skulle upphandla flexibilitet, såsom kostnadsfri flytträtt, för sina tjänstepensioner skulle de kunna rita om pensionskartan sett till transparens, begriplighet och färre intressekonflikter som i sin tur skulle resultera i bättre pensionsråd till deras medarbetare och de framtida pensionerna. Men då måste arbetsgivarna och deras medarbetare få rätt förutsättningar. Som det är idag utgör, ironiskt nog, flyttavgifter ett visst skydd för arbetsgivare som vill skydda sina medarbetare mot den provisionsdrivna försäljningen av individuell pensionsförsäkring som råder utanför deras kontroll.

Jag vill se lagstadgad retroaktiv flytträtt för all fondförsäkring - effektivisering av den befintliga flytträtten räcker inte. Jag önskar även föreskrivna krav om kostnadsinformation beträffande flyttavgifter för all pensionsförsäkring, före och under avtalstiden – i kronor: en tydlig redovisning av de verkliga avgifter som gör sig gällande kommer att avskräcka och sanera branschen.

Det är svårt, om inte omöjligt, att ta ansvar för något om man saknar mandat och grundläggande förutsättningar. I tider som nu, där vi dagligen bli påminda om att allt fler blir allt äldre i en samtid som den allmänna pensionen tryter och där vi förutsätts ta mycket större eget ansvar behöver mer förändras, fort. All makt får inte ligga hos branschen och dess vilja, eller intresse, att erbjuda något bättre än lagen kräver.

Helena Palmgren