Därför behövs en välfungerande flytträtt
Kommentar gällande Finansdepartementets förslag till en effektivare flytträtt av försäkringssparande.
Flytträtt för pensionssparande handlar i grunden om stärkt konsumentmakt, spararskydd och samhällsintresse.
Genom övergången till premiebestämda tjänstepensioner ges försäkringstagaren alternativt den försäkrade ansvaret och därmed placeringsrisken för kapitalet. Det är den enskilde pensionsspararen som får stå för sina val och själv fullt ut bära de konsekvenser det innebär i form av finansiell risk, avkastning, avgifter och, i slutändan, utgående pensionsbelopp. En förutsättning för att kunna överlämna det ansvaret är att kunden ges fritt mandat att välja hur inbetalda premier förvaltas. Ett sådant mandat kan inte begränsas av bristande flytträtt som låser kunderna i potentiellt mediokra och otidsenliga pensionsprodukter med höga avgifter samt omöjliggör en samlad överblick över den egna pensionssituationen.
Flytträtt för pensionssparande handlar i grunden om stärkt konsumentmakt, spararskydd och samhällsintresse.
I den nuvarande strukturen verkar många pensionskapitalförvaltare i skyddade miljöer, utan tydlig konkurrens och utvärdering. Erfarenhetsmässigt leder detta till sämre kapitalförvaltningsresultat. Dagens struktur hindrar också de som av etiska skäl vill flytta sitt pensionssparande eller som vill förändra sin placeringsrisk. Ytterst drabbar det alla försäkringstagare/försäkrade, även de som inte själva är aktiva och flyttar, genom minskad press på företagen att utveckla sina produkter och leverera god avkastning till konkurrenskraftiga villkor. Ökad konkurrens genom flytträtt innebär således en stärkt ställning för konsumenten.
Rätten att byta leverantör är idag självklar inom i princip alla tjänster som riktar sig till privatpersoner. Det är en självklarhet att kunna byta sakförsäkringsföretag eller elleverantör om man är missnöjd med avgifter eller service och ingen skulle komma på tanken att förhindra bankkunder att byta bank.
Samhällsnyttan med en fungerande flytträtt är stor. Kunden får en bättre överblick över sitt pensionssparande genom att exempelvis slå ihop små och kostsamma fribrev samt frikopplas från provisionsavtal som ligger kvar så länge försäkringen lever. Detta bör leda till lägre avgifter, ökad insikt och ett större engagemang i pensionsfrågan generellt. På sikt kan det också leda till ett ökat förtroende för pensionsbranschen.
Kommentar till rådande marknadssituation
Om man som försäkringsföretag inte motsvarar kundens förväntningar anser jag att man ska vara fri att flytta sitt kapital till en annan aktör utan att belastas med ytterligare kostnader och utan administrativt krångel. Detta gäller särskilt för produkter inom ramen för fondförsäkring av följande skäl:
Det går inte att motivera att en enskild utflytt skulle missgynna kollektivet då den enskilda försäkringstagaren/försäkrade i detta förvaltningsalternativ ensam står all risk,
annullationsansvar föreligger för marknadens provisionssamarbeten,
försäkringsföretagen tar inte ut extra avgifter för andra typer av motsvarande resursdrivande avtalsförändringar, samt
många kunder har ingått försäkringsavtal med andra villkor (utan flyttavgifter) än vad som nu görs gällande.
Sedan flyttfrågan började uppmärksammas ordentligt i början av 2000-talet har avtal som uttryckligen marknadsförts som ”utan flyttavgifter” belagts med sådana och avtal med lägre flyttavgifter fått en kraftig höjning. Det har ofta skett utan kundens vetskap och utan möjlighet för denne att agera innan ändringen trätt i kraft. Det handlar således om att komma till rätta med ett dolt och växande problem där branschens informationsövertag och tolkningsföreträde inneburit effektiv inlåsning och försämrade villkor; där branschen säkrat sin intjäning genom självvalda anskaffningskostnader – på kundens bekostnad. En bättre fungerande flytträtt handlar om att ge kunden en rimlig chans att förändra och förbättra möjligheterna för sitt sparande, som ofta redan kostat onödigt mycket pengar.
Jag har under många år påtalat problemen kring den begränsade verkliga flytträtten, men också konsekvenserna av provisioner då jag anser att dessa frågor hör ihop. De höga flyttavgifterna som råder och den inlåsningseffekt de skapar beror till stor del på pensionsbranschens provisionskultur. Försäkringsföretagen har fått nya kunder genom att betala höga försäkringsprovisioner, dela på fondintäkter (sk kick-backs), rabattera försäkringsavgifter samt ibland även bekosta andra försäkringsföretags utflyttsavgifter, ofta utan kundens kännedom. Försäkringsföretagen anser sig därför behöva kompensation om kunden lämnar ”i förtid”. Detta, återigen, trots att sedvanligt annullationsansvar mellan försäkringsföretag och förmedlare råder och löper, som regel, ut efter tre år. Därmed bör eventuella mellanhavanden vara utagerade.
Kort om förslaget
Undertecknad välkomnar Finansdepartementets förslag om en effektivare flytträtt av försäkringssparande, med förhoppning om att förslaget införs skarpt, utan förmildrande omständigheter och att tillhörande föreskrifter blir effektiva. En förändring är nödvändig eftersom branschen hittills och trots upprepade uppmaningar, både från Finansinspektionen samt föregående och sittande regering, har misslyckats med sin självsanering. Inte ens när branschen gavs möjlighet att verka för en gemensam överenskommelse för utökad transparens och bättre information i samband med flytt lyckades detta. Man ser tyvärr fortfarande, nästan två år efter ikraftträdande, att rekommendationen inte efterlevs.
Jag har respekt för att det finns utmaningar för traditionell livförsäkring med delar av förslaget, bl a avseende retroaktivitet och kollektiva fundament. Jag nöjer mig med att konstatera att dessa argument inte verkar vara tillämpliga vid de koncerninterna flyttar från traditionell förvaltning till fondförvaltning, vi har bevittnat under senare år.
Jag menar att det bör vara en självklarhet att genomföra de föreslagna regeländringarna i sin helhet, inklusive med full – och än mer omfattande än nu föreslagen - retroaktivitet, åtminstone för individuell fondförsäkring där försäkringstagaren eller den försäkrade bär risken. Att det inte föreligger skäl att förhindra full flytträtt av fondförsäkring var branschen för övrigt överens om redan vid rundabordsdiskussionen som dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman bjöd in till i april 2014.
Helena Palmgren
