Vd-tidningen: Pensionen – en miljonfråga för vd

Helena palmgren summerar intervju med henne i vd-tidningen om vd:s pensioner, avgifter, flytträtt och hur de kan tjäna en miljon kronor på att vara aktivt ansvarstagande. Helena är Sveriges ledande oberoende pensionsspecialist och flytträttexpert.

Publicerad 13 juli 2026 i VD-tidningen. Artikeln är skriven av Malin Eijde och bygger på en intervju med Helena Palmgren. Foto: Pär Olsson

Pensionen är ofta en av de största delarna av en vd:s samlade ersättning. Ändå är det inte ovanligt att den får betydligt mindre uppmärksamhet än lön, bonus och andra villkor i vd-avtalet. Det kan bli dyrt.

Jag har nyligen medverkat i en artikel i VD-tidningen om de pensionsmissar som kan kosta en vd stora belopp över tid. För mig handlar frågan i grunden om något ganska enkelt: Har du koll på vad du har, vad det kostar och om lösningen fortfarande är rätt för dig?

Börja inte med fondvalet – börja med helheten

En vd med individuell tjänstepension har ofta större frihet än en medarbetare som omfattas av en kollektivavtalad lösning. Men friheten innebär också ett större eget ansvar.

Det är lätt att fokusera på den pension som betalas in idag och glömma det kapital som byggts upp tidigare.

Historiskt fastlåst kapital är en vanlig pensionsläcka.

Gamla fribrev från tidigare anställningar kan ligga kvar i äldre och dyrare försäkringslösningar. Det kan också finnas flera försäkringar med likartade fondpaket – vilket gör att du både kan betala mer än nödvändigt och få en annan samlad risk, eller lägre långsiktig avkastningspotential, än du tror.

Det är därför jag tycker att en pensionsgenomgång alltid bör börja med helheten: nuvarande tjänstepension, gamla fribrev och annat långsiktigt sparande såsom kapitalförsäkringar.

Vad kostar pensionen egentligen?

En annan vanlig missuppfattning är att titta enbart på skalavgiften eller en enskild fondavgift och tro att man därmed har koll på kostnaden.

Det har man inte nödvändigtvis.

Försäkrings- och pensionslösningar kan innehålla flera olika - och ibland svåröverskådliga - kostnader. Exempelvis fond- eller förvaltningsavgifter, kapitalavgift, premieavgift, årsavgifter och diverse transaktionskostnader. Det viktiga är därför att få fram den totala kostnaden, både i procent och i kronor.

Be alltid om en sammanställning av den totala årliga kostnaden och avkastningen i kronor och ören.

Det är först då det blir möjligt att bedöma vad lösningen faktiskt kostar dig. Och små skillnader i avgift kan få stor betydelse när de får verka på ett betydande kapital under många år. I en individuell lösning kan de totala avgifterna exempelvis ligga på 1,5 - 2 procent, jämfört med omkring 0,2 - 0,3 procent i kollektivavtalade lösningar, en skillnad som över tid kan handla om miljonbelopp.

Flytta – eller låta bli?

Flytträtten har gjort det lättare att agera när en gammal pensionslösning inte längre är konkurrenskraftig. Men en flytt är inte per automatik rätt beslut.

Det är viktigt att titta på vad man lämnar och vad man får.

En modernare lösning kan innebära lägre avgifter, större fondutbud och bättre flexibilitet. Men äldre traditionellt förvaltade försäkringar kan samtidigt innehålla garantier eller andra villkor som är värdefulla och svåra - eller omöjliga - att återskapa.

Flytta när du har identifierat äldre fribrev i depå- eller fondförsäkringar med höga fasta eller rörliga avgifter där du inte är nöjd med förvaltningen eller servicen.

Men flytta inte av slentrian. En billigare försäkringsplattform är inte mycket värd om kapitalet sedan placeras i dyra eller olämpliga fonder, eller om ingen tar ansvar för att följa upp placeringarna över tid. Ibland kan det räcka att se över fondvalen för att både sänka kostnader och förbättra lösningen.

Och vem ger dig egentligen råd?

Det här är kanske den fråga jag tycker att fler vd:ar borde ställa.

Hur får rådgivaren betalt?

Om rådgivaren får provisioner, kickbacks eller annan ersättning från de produkter som rekommenderas är det viktigt att förstå att rådgivningen också innehåller ett kommersiellt incitament.

En rådgivare som erbjuder egna fonder eller får provisioner och kickbacks från de försäkringsbolag och fondbolag som rekommenderas har en säljroll.

Det behöver inte betyda att rekommendationen är dålig. Men som kund ska du veta vilken roll rådgivaren har och vad du faktiskt betalar för. Tack vare nyare praxis, som den så kallade Lovisa-domen, har det dessutom blivit betydligt lättare att välja en helt oberoende rådgivningsmodell med fast arvode.

Sju frågor att ställa om din pension

I artikeln i VD-tidningen har jag samlat sju konkreta frågor och föreslår tre specifika underlag att utgå ifrån som hjälper dig att gå från din uppfattning om din pension till konkret fakta och faktisk kontroll - bland annat hur du hittar kostnader som lätt kan missas, hanterar gamla fribrev, utvärderar risk, bedömer om en flytt verkligen är rätt och genomskådar rådgivningens ersättningsmodell.

Min erfarenhet är att pension sällan behöver vara komplicerat. Men den behöver vara genomlyst.

Här kan du som prenumerant ta del av artikeln hos VD-tidningen: Pensionsmissarna som kan kosta vd över miljonen


Helena Palmgren

 

Helena Palmgren rekommenderas som oberoende pensionsspecialist av Ellevio för försäkrings- och pensionsutbildningar som skapar värde för medarbetarna, ökar attraktiviteten och förtydligar pensionsförmånen.

“Pension är en djungel för många och oberoende expertis är viktigt då det handlar om mycket pengar för både individen och företaget. Vi kan inte nog understryka vikten av att ta hjälp och med det vill vi starkt rekommendera Helena för försäkrings- och pensionsutbildningar.”

Susanne Bragée, Senior Vice President People, Culture & Sustainability och Eva Jacobsen, People & Culture Lead, Compensation & Benefit på Ellevio


Föregående
Föregående

Dags att ge spararna verklig makt över sin egen pension

Nästa
Nästa

IFU lanserar spetsutbildning i AI för finans- och försäkringsbranschen