Dags att kapa snubbeltrådarna som fortfarande hindrar pensionsflyttar
I över två decennier har pensionsspararna motarbetats. Trots lagstadgad flytträtt fortsätter vissa aktörer att sätta upp hinder – med utdragen hantering och krånglig administration. Och bakom de största trösklarna döljer sig stelbenta regler som kräver tidigare arbetsgivares godkännande. Det är dags att en gång för alla kapa snubbeltrådarna och ge spararna den frihet och trygghet de blivit lovade.
När pensionssystemet på 1990-talet gick från förmånsbestämt till premiebestämt flyttades ansvaret till individen. Branschen såg snabbt affärsmöjligheter – och såg samtidigt till att hålla kvar de mest lönsamma kunderna. Höga avgifter, inlåsning och byråkratiska hinder blev norm snarare än undantag.
Sedan 1999 har varje steg mot förbättrad flytträtt mötts av nya motdrag. Låt oss följa den långa vägen:
2007: En första, principiell seger: flytträtten blir lag, men begränsas till försäkringar tecknade efter juli samma år. Branschen svarar genom att införa skyhöga flyttavgifter, upp till 5% av pensionskapitalet. Manuella, bolagsspecifika processer och karenstider dominerar marknaden. En teoretisk rättighet, men i praktiken oanvändbar.
2014: Finansminister Peter Norman samlar branschen till en rundabordskonferens. Hans budskap är tydligt: antingen självsanering – eller lagstiftning. Branschen lovar att förbättra sig.
2020: Vissa förbättringar sker – pensionsförsäkringar kan slås ihop utan skatteeffekt, och flyttavgifterna regleras. Men nya kostnader uppfinns: diffusa "Administrativa flyttavgifter" och hutlöst höga ”Anskaffningskostnader”, som effektivt avskräcker från flytt.
2021: Avgiftstak införs (idag knappt 750 kr), och pensionsaktörernas egna provisionskostnader får inte längre belasta kunden. Ett stort steg. Men nu lanserar vissa branschaktörer en ny taktik: att skrämma arbetsgivare med påstådda 'risker' kring flytträtten. Det hävdas att historik går förlorad – trots att pensionsflyttar alltid ska kunna spåras till sitt ursprung. Spararna hålls kvar i omoderna, dyra lösningar utan reell möjlighet att ta kontroll över sin pension.
2022: Äntligen införs retroaktiv flytträtt för alla fond- och depåförsäkringar – oavsett när de tecknats! Flyttavgifterna sjunker till noll hos de flesta aktörer men nya hinder uppstår: digitaliseringen uteblir, arbetsgivare påverkas att begränsa medarbetarnas flyttmöjligheter med hjälp av kamouflerade bisatser i företagens pensionspolicys, och vissa aktörer kräver nu också extra KYC-processer (Know-Your-Customer) och hälsodeklarationer vid flytt.
2023: Riksdagen uppmanar regeringen att utreda möjligheten att ta bort kravet på arbetsgivares underskrift. Finansinspektionen svarar med en rapport att branschen bör självsanera. Historien upprepar sig.
2025: Nu krävs politiskt mod för att ta nästa steg. Jag har i år mött både gamla och nya livbolag, förmedlare och banker som vill förbättra – men hålls tillbaka av affärsmodeller de inte rår över: snedvridna incitament, föråldrade system och oro för att gå före. Flera säger det rakt ut: "Vi vill göra det bättre för kund och enkelt att flytta pensioner – men bakbinds av ojämna spelregler." Eller: "Vi vill inte bli de enda som gör rätt – och riskera att bli förlorare."
Det är här politiken behövs. Med tydliga regler, lika villkor och borttagna snubbeltrådar hjälper vi inte bara spararna. Vi hjälper även branschen.
“Sverige, en gång ett föregångsland, halkar nu efter våra grannländer. I Norge kan sparare flytta sina tjänstepensioner på en dag – medan vi fortfarande tillåter en lång rad hinder. Det är inte värdigt ett modernt pensionssystem”, skriver Helena palmgren, pensionsexpert Pabem.se
För en verklig och välfungerande flytträtt krävs nu tre saker:
Bättre uppföljning av intressekonflikter. Provisioner, bolånerabatter och kickbacks får inte tillåtas styra pensionsmarknaden. Rådgivning ska utgå från kundens bästa, inte från försäljningsincitament.
Slopande av arbetsgivares samtycke vid flytt av fribrev. Tidigare arbetsgivare bör inte – och vill sällan – ha livslångt ansvar.
Digitalisering och transparens. Att flytta en pension måste kunna ske lika smidigt som att öppna ett bankkonto. Det får inte ta månader – särskilt inte i ett land som annars ligger i digital framkant.
Finansinspektionen konstaterar i sin Konsumentskyddsrapport 2025 att provisioner fortfarande skapar snedvridningar. Konsumenternas Försäkringsbyrå ser fortsatt många klagomål på höga avgifter, långa handläggningstider och att arbetsgivare nekar flytt av individuell tjänstepension.
Sverige, en gång ett föregångsland, halkar nu efter våra grannländer. I Norge kan sparare flytta sina tjänstepensioner på en dag – medan vi fortfarande tillåter en lång rad hinder. Det är inte värdigt ett modernt pensionssystem.
Vi har all kunskap vi behöver – nu krävs bara politisk vilja. För spararnas frihet och trygghet. För branschens framtid. Och för ett pensionssystem som vi alla kan lita på.
Helena Palmgren, oberoende pensionsspecialist, Pabem.se
Andra har också läst:
Hon vill ta nästa steg för pensionsflytt (FinansWatch)
Helena Palmgren: Så kan pensionsspararna få sin frihet! (Sak & Liv)
Palmgren ryter till: Måste kapa ”snubbeltrådarna” för flyttar (Pensioner & Förmåner)
Dags att ta steget som ger pensionsspararna flytträtt i praktiken (Dagens Industri)
Efter 20 års pensionskamp – snart införs fri flytträtt för alla sparare (Dagens Industri)
Om skribenten: Helena Palmgren är ekonom och oberoende specialist inom pension, fond och försäkring. Hon har i över två decennier varit en drivande kraft bakom pensionsspararnas rättigheter, med särskilt fokus på transparens och fri flytträtt. Palmgren har varit vd och medgrundare av Nordnet Pension och Brummer Life, och har bland annat haft styrelseuppdrag i minPension. Idag verkar hon som rådgivare och styrelseledamot i flera finansiella bolag samt är medlem i föreningen Pensionsspecialisterna.
